onsdag 3 november 2010

en dikt, Höststigen

Höststigen

Andetagen blir imma
som andeväsen dansandes i dagens sista timmar
Löven prasslar under tunga steg,
döende, förmultnande, 
doften fyller mitt sinne
skuggor kryper längts stigen
stegen blir tungare,
hjärtat slår hårt
skoningslöst,
hjärtslagen överöstar lövens döende suckar
solens strålar sjunker 
Natten är här,
mörkret kryper sig nära 
tränger in i min själ och river mitt hopp,
springande steg närmar sig,
små demoniska, snabba
paniken fyller ådrona

och fram ur en buske hoppar lilla vovve moriko...pözz... =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar