Idag på julskyltningen satt det en som läste taro kort och erbjöd sina tjänster gratis, Jag har alltid vart väldigt skeptisk till allt sånt där, har ett antal gånger smygskrattat när folk tagit spådomar och synska gåvor på 100 % allvar. Men jag har alltid tyckt ämnet vart intressant och har själv läst en antal spådoms och magiböcker, så insatt i ämnet är jag ändå. När jag själv vart med om oförklarliga saker har jag dock alltid försökt förklara dem vetenskapligt.
I vilket fall så började hon spådomen med att berätta att jag nyss gått igenom en liten mörkare och intensiv period, en destruktiv livsstil som jag tvingat mig kvar i, och denna period har hållit på en tid, jag tänkte då att det såklart bara var ren tur eftersom det är många personer som går igenom en sån tid. Men ju mer hon berättade ju mer spärrade jag upp mina ögon i förvåning. Hon berättade att jag var en kreativ person som man minsann inte bestämde över, rättar mig sällan efter andra. men att i mitt beslut att bryta från det destruktiva så hade jag ändå låtit mig påverkas av andras omdöme och tänkt på deras reaktioner. Har ju nyss hoppat av skolan nyss och gällande personen hon nämnde, Då gick tankarna genast till min mor, hon var den som fick mig tveka att hoppa av, hon är väldigt dömande och har tidigt påpekat för mig att jag är så dålig att jag inte ens klarar av att jobba på mcdonalds. Och därmed den enda personen i världen jag känner mig tvungen att bevisa någonting för.
Hon fortsatte med att berätta att den senaste tiden har jag tappat bort mig själv, något som jag aldrig gjort förut, jag har aldrig tvivlat på vem jag är och vad jag vill försän nu, och i och med att jag börjat med ett nytt kapitel i mitt liv sakta men säkert börjar hitta mig själv igen men också lärt känna nya delar av mig själv, vilket också stämde exakt. Det var ju en av anledningarna till att jag hoppade av skolan för jag kände att jag hade förlorat mig själv och behövde tid att hitta tillbaks igen.
Hon berättade att jag nyligen hade börjat med massa olika projekt men jag behövde tänka på hur jag skulle kunna knyta ihop alla för att få dem att funka, och det är ju precis det jag funderat på under helgen, hur jag ska lägga upp min tid för att kunna göra allt som är tänkt för jag ska kunna lyckas med mitt mål.
Hon berättade om igen hur bra det var att jag börjat på ny sida i livet och hur mycket det skulle gynna mig bara jag lärde mig fokusera, men nämnde också vikten av att behålla en del av det gamla och med det gamla sa hon att det fanns en viss person i mitt liv som stöttar mig i allt jag gör och hur jag än beter mig tycker jag är underbar, den skulle jag hålla fast vid för vi betydde mycket för varandra, även om en person aldrig skulle kunna hålla fast mig helt för det är ingen som kan, jag kommer alltid ha behovet av att resa och uppleva äventyr, särskilt äventyrslysten har jag även blivit då jag börjar finna mig själv och mitt inre mod igen, men alltid ha vetskapen att denna personen kommer tålmodigt vänta på mig när jag kommer hem. Igen så stämmer detta till 100% och mister speciell måste väl vara kim då antar jag.
Men som en varningen ord sa hon att jag kommer aldrig kunna ge tillbaka all värme som ges till mig försän jag helt hittat mig själv igen, och jag stod inte riktig på fast grund på det än, så när det sker kommer min omtanke till mina medmänniskor åter kunna lysa. Precis så är det, just nu orkar jag inte med någon annan än mig själv, känner mig hemsk men så är det, men känslan av sympati och värme börjar sakta spridas i det inre igen.
I och med allt detta har jag fått nya ögon för min omgivning och människorna omkring mig.
som slutkläm berömde hon mig för att jag börjat tagit avstånd från alla personer som inte gör mig lycklig.
Hon berättade mycket mer, men de sakerna är för personliga för att ta upp, tycker jag blottat mitt inre tillräckligt för idag, känner mig helt slut inombords. Slut och chockad, som vanligt försöker jag tänka vetenskapligt till det jag just fick höra, Slumpen? sammanträffanden? Tror inte att det går att gissa sig till all den informationen som hon gav mig, inte med den exaktheten. så just nu har den skeptiska värld jag levt i raserats, nej snarare pulverviserats. Jag kan inte förklara det så jag tänker därmed låt bli att ens försöka.
Hon kände den inre resa jag genomgått den senaste tiden, hon kände den nya personen jag hittat där.
Min resa är inte slut än, men känner att alla hårda knutar inom mig sakta börjar lösa upp sig...
Har aldrig vart någon pessimist, och jag har aldrig tyck att jag vart dålig, jag vet att jag är bäst, det har jag alltid tyckt, så min framtid ser fortsatt ljus ut med vetskapen att jag lyckas med allt jag tar mig för om viljan finns, och allt jag vill ha kan jag få med hårt arbete och tur.
